så fort jag sätter mig ner för att skriva ja då ska hela världen skicka massa sms, typiskt, men sånt man får ta då jag skulle bli galen utan både vänner och telefon, utan mobilen stannar tiden, bokstavligt haha.
Massvis med tankar idag om allt, varför ska allt komma samtidigt? Och varför är det så svårt att sätta ord på vad man egentligen känner, allt gör så jag känner mig alldeles tom.
Jag vill känna, men inte bara ilska, saknad, sorg och smärta och den där känslan som inte går att sätta ord, som egentligen är den värsta.
Minns orden.. Tragisk barndom, tragisk uppväxt tragiskt liv, att du orkat.. Enorma resurser, du kommer klara dig igenom alla motgångar. inget knäcker dig, du är härdad. 
Fall inte in i mörkret, släck aldrig lampan, blunda aldrig för då ser du allt, allt som du sett i alla år, det upprepas gång på gång, du vill inte se du ville inte uppleva, va härdad, ta slagen visa aldrig smärtan. tjugoår, mer kommer hända, visa inget, låt ingen komma för nära, du förlorar dom, du vill inte, låt dom aldrig få veta smärtan..
 Svälj allt och förträng allt. Le förfan le!
 skratta så ser ingen sorgen, undvik ögonkontakt så ingen kan se att din själ egentligen gråter, visa ingen svaghet, inga tårar inga känslor. Le förfan LE!