Nattens tankar kommer exploderande i mitt huvud..
Det här med skolan känns rätt skandal.
Allt jag tjatat om det senaste året är att jag vill studera och nu har jag chansen men jag sabbar den rejält.
Frågan för mig är inte att kunna, för jag vet att jag kan, har alltid haft sjukt lätt i skolan.
Problemet för mig är att vilja!
Jag vill dom två första veckorna typ, tycker det är grymt kul.. sen börjar jag tröttna och fokusera på andra saker.
Jag blir så jävla arg på mig själv att jag skjuter upp saker hela tiden, ibland gör jag dom inte överhuvudtaget och paniken sen kommer krypande..

Jag skulle kunna få klockrena betyg om jag bara orkade lägga ner mer tid och fokusera på studierna än allt annat.
Trodde att när jag började med medicinen så skulle allting lösa sig, kunde inte ha haft mer fel.
Mitt sätt att leva och prioritera förändras inte pågrund av en tablett, det är JAG och ingen annan som måste ändra det.
Men att äns försöka ändra ett sådant mönster som man haft hela sitt liv är svårt, nog ett av det svåraste man kan göra.
Det är alldeles för enkelt för mig att välja att "göra det senare", det blir aldrig av och jag är en optimist in i det sista då jag inser att det har gått rakt åt helvete.

Nu utan lägenhet och att tvingas bo med någon för första gången på fyra år gör det inte lättare.
koncentrationen blir ännu sämre att behöva höra min systers gnäll osv.
Att höra henne och hennes djur när jag försöker plugga är helt enkelt inte enkelt, koncentrationen försvinner på mindre än en sekund.

jejej, nydag nu, ska försöka få lite sömn, ställa klockan och gå upp på en promenad och sen plugga innan jag ska till skolan.
JAG MÅSTE GÖRA DET!
Bara inte Gottfrid fortsätter skälla och behöva gå ut och gå, systers hund men hon väljer att sova medans jag får gå ut med honom blir så snee..
Hon frågade idag om jag vantrivdes här, har sagt att jag inte trivs, det borde väl säga rätt mycket.

eh, skitsamma blir bara irriterad.
nu ska jag försöka sova.
nattinatt..