Hallå everyone!
Baby Boo kom inatt iaf.
Han såg ut som en ledsen hundvalp då hans brors bil först hade krashat så dom var tvungen att låna hans brors frus bil för att sen se att han fått böter på sin. Lillpluttas, han kom iaf o jag fick kärlek! ^^
Lite fundersam över de han sa igår iaf när vi satt i soffan efter att ha snackat om hans kusin som har visats sig vara en av mina gamla "bästisar" haha..
Han tittade mig rakt in i ögonen o sa med riktig allvarlig röst "Bella jag vill ha ett förhållande med dig."
Eftersom vi redan nämnt att vi är tillsammans så skrattade jag lite o sa ja men det har vi ju redan.
Då tittar han med ännu allvarligare blick o med värsta inlevelsen säger "Jag vet. Men jag vill verkligen ha ett förhållande med dig." O han verkligen är noga med att poängtera förhållande.
Ja men visst kan du få de vräker jag ur mig haha..
Något som var ännu mer weird var det som jag gjorde några sekunder senare..
Jag går in i köket o hämtar något som jag ger till honom, något som jag ALDRIG gett till någon, något som krävs mycket tillit för mig för att kunna göra och nog för alla men kan hända att det är lite extra för mig.  Kan ni gissa vad?
Jo en nyckel och en tag till mitt hem!
Kan ni förstå att JAG Isabelle Jansson har gett ut en nyckel till MIN lägenhet till min pojkvän? ;o
Det är så högst osannolikt så knappt jag själv tror att jag har gjort det.
Men det är något med honom, jag känner känslor jag aldrig tidigare har gjort, känslor som jag försökt tvingat fram för andra men misslyckats radikalt då dom inte har varit äkta. Men dom till honom är äkta!
Det skrämmer mig. Jag är livrädd för att han ska såra mig, för skulle han göra det så skulle jag verkligen bli sårad. Jag är livrädd att våra olikheter kommer göra att det blir grymt svårt för oss, att våra olika världar kommer krocka alldeles för mycket.
Jag är livrädd att mina tidigare förhållanden (om man ens kan kalla de det) har satt alldeles för djupa sår och men så att jag alltid kommer gå runt och tro det värsta och förstora minsta lilla grej till något enormt, rädd att han ska göra likadant.
Trots allt jag är livrädd som kan ske så har jag aldrig känt mig tryggare, aldrig velat ha en person så pass mycket som jag vill ha honom.
Så fort jag öppnade ögonen i morse så tittar han mig rakt in i dom pillar mig i håret och säger "Bella Jag älskar dig!" Alltså det första han säger, att få höra en sån grej bara sådär. Ah shit vilken känsla.

Jag är helt enkelt kär..
För första gången i hela mitt liv så är jag verkligen kär!
Visst det finns tvivel..
Men jag är kär.. Kär.. Så kär.. ♥