Jag fick tag på Ali..
Jag fick veta anledningen varför han inte dök upp igår o den hade ingenting med mig att göra.
Att han inte svarade idag var för att han sov, så han vaknade av mitt sms jag skickade o sprang iväg till jobbet.
O jag hörde att han lät rejält nyvaken så...
Lät som vi skulle ses ikväll efter han slutat jobbet men att han skulle komma o hämta mig så skulle vi vara hemma hos honom istället..
En idé jag inte är så super förtjust i då han inte bor själv och allt vi behöver prata om är inte så roligt när det finns en risk att andra kan höra det samtalet.
Funderar faktiskt på om vi ska ses någon annan dag istället, har ju redan fått svaret på den viktigaste frågan jag hade. O det svaret var skönt att få för det var de som har hållt mig vaken..
Men trots det så känns allt bra osäkert och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera alla känslor jag har.
Jag tycker sjukt mycket om honom det är något jag vet att jag gör.
Men trots de starka känslor jag känner så känner jag mig ändå knappt nå uppskattad av honom.
Känns som jag alltid kommer bli satt i andra hand och tyvärr så är det inte acceptabelt för mig och jag vet inte hur många fler chanser jag är villig att ge honom för att försöka ändra på det.
Hur många chanser jag klarar av att ge utan att själv hamna ur balans.  
Samtidigt som jag varken vill eller är en människa som kräver all hans tid och uppmärksamhet så vill jag ändå inte vara någon som han kan komma till på nätterna för att sen på all sin lediga tid fixa med annat.
Allra helst inte när han ska ha en sådan koll på vad jag gör.
Ah som jag sagt tidigare, vi är från helt olika världar.. Det jag  ser som en självklarhet har han otroligt svårt att acceptera och tvärtom. Hur gör man egentligen då? Fortsätter kämpa tills man förstår varandra eller bara skiter i allt?
Vi har galet mycket att snacka om men vet inte om jag ens kommer palla det idag även om vi skulle vara hos mig. Jag har för mycket jag måste tänka på själv innan för annars vet man aldrig hur saker blir sagt..
 
Sen så är det otroligt mycket som har ändrats för mig nu under en sådan kort tid.
Operation, flytt, kärlek, bråk, från ensamhet till ständigt sällskap..
Det blir lite för mycket för mig att ta in på en gång.
Alla vänner som vill prata och ses samtidigt som lägenheten är i kaos för inte lyckats fått ordning än vilket i sin tur gör att inte Gottfrid har kommit hem hit något som också stressar upp mig för vet hur fäst han är vid pappa och har inte direkt någon aning om hur han kommer hantera alla ljud här omkring. Visserligen så finns det ingen som är så otroligt duktig att anpassa sig som honom men ah..
Börjar känna mig stressad över att hinna med allt, en stress jag inte riktigt klarar av än om ens aldrig igen.
Utan Gottfrid så försvinner även allt som har med ansvar och rutiner att göra för mig, nånting som jag hoppas kommer tillbaks när han flyttar in.

Så mycket tankar och idag så vill jag bara ha några timmar för mig själv..
Ingen mobil som låter, ingen msn som plingar till.
Blir kanske en snabb fika med Ingela men thats it.
Mer än så vill jag inte.. En kladdkaka och en chailatte o sen blir det hem igen, njuta av musik och försöka hitta samma avkopplande känsla som i min lilla etta i Bergsjö även om jag vet att det är omöjligt.
 Jag saknar Bergsjö och min gamla lägenhet otroligt mycket just nu.
Att bara dra igen gardinerna, krypa ner under en filt i soffan och bara njuta av... Tystnaden.. Lugnet..
Hälsingland blev en del av mig trots allt, en väldigt stor del..

O även om det är omöjligt att återskapa ett lugn som Hälsingland står för här mitt i city med grannar som låter som dom har gäster av elefanter så kan jag åtminstone göra ett försök att få samma ostörda känsla.
Att i några timmar bara sätta mobilen på ljudlös (vågar inte stänga av den) inte vara inloggad på msn och inte ta emot besök. Troligtvis vill jag nog även sova själv inatt.

Lite egen tid igen..
Det behöver alla..