Därför är det så sjukt jävla jobbigt när min egen inte kan hålla sams, att det jämt är massa intriger och att jag ständigt är den som hamnar mitt i.

Min mamma har flippat ur riktigt, min ena syster har valt bort mig helt, min storebror är där han är.. Den enda som jag faktiskt har kontakt med är min storasyster Diana och pga det så blir min mamma helt galen och tycker jag kan glömma henne och min lillebror.

Min familj är riktigt fucked up... Jag älskar den men jag orkar inte mer nu.

Jag har kämpat i hela mitt liv för att hålla den samman, så mycket att jag själv har blivit skadad så sjukt mycket.

Det räcker nu.. Jag kan inte hålla på att försöka fixa något som aldrig kommer kunna fixas.

Det är som det är, den är som den är.. Bara för mig att acceptera.

Jag lever i hopp om att jag en dag kommer starta mig en egen. Att träffa någon som kommer älska mig fullt ut för den jag är, någon att bilda min familj med, få underbara barn tillsammans med. Mina barn som jag kommer älska fullt ut oavsett vad, som jag alltid kommer stötta och finnas till för.

Jag längtar verkligen efter det, då familjen är bland de absolut viktigaste för mig..

Gottfrid är min lilla familj i alla fall... O han älskar jag mest! ♥

Ska hämta hem honom på lördag och ha honom hemma hela lovet.

Då blir de långa promenader, massa gos och lek. Saknar han så grymt!