Alla dessa jävla känslor, jag hatar det! 
Varför kunde du bara inte säga något från början istället för att ljuga?!!!
Jävla brinnande, svidande känsla..

Sen allt annat...
mamma, stressen, pengar, skolan..
Allt är bara så plågsamt..
Jag slits sönder! 

Tack för att du fanns idag, det fick mig verkligen att tänka på annat..

Men nu är jag ensam och nu rasar allt igen..
Tårarna rinner och jag kan knappt andas.. Paniken är ett faktum.
Jag vill inte må så här, jag klarar helt enkelt inte av det.. 

Snälla,

Kan saker och ting börja ordna upp sig snart?!! 

Planen för gårdagen var att absolut inte göra något alls..
Den planen sprack så fort min granne Linda hörde av sig. 
Det blev en sväng till henne där vi drack vin och jag och hennes kille kollade på fotboll och Linda gick mest och muttrade om vi inte kunde se matchen utan ljud så vi kunde lyssna på musik.. Men fotboll utan ljud? HELL NO! 

Jag är i krig med mina egna tankar och jag är livrädd för att förlora.
Jag vill ha bort dessa jävla negativa tankar, jag vill att dom ska försvinna nu!
Jag måste sluta granska mig själv så kritiskt, sluta vara så hård mot mig själv, på alla sätt... 
För livet är vackert och jag borde både uppskatta och vara tacksam över att jag får uppleva det och när det finns så mycket vackert omkring varför ska jag då bara fokusera på det negativa?!

Människors osäkerhet när dom klagar på sig själva, sin vikt och så är inget som längre ska påverka mig.
Deras osäkerhet ska inte smitta av sig på mig, vill dom gå runt och tro att dom är feta elefanter så ska dom få gå runt och tro det men JAG ska veta bättre. 
Jag ska veta att ingen är perfekt och därför ska jag sluta innan jag börjar att ens försöka sträva efter att bli perfekt. 
För jag vill inte vara perfekt och jag är ingen förbannad jävla robot!

Jag är vacker även om jag så skulle gå upp eller gå ner några kilon...
Jag är smart även om jag inte vet allt och inte lyckas få MVG i alla arbeten jag lämnar in..
Jag kan inte vara bäst i allt men så länge jag alltid försöker så är det bra nog.. 

Jag ska sluta förstärka mina negativa tankar genom att tro att människor granskar hur jag ser ut och allt jag gör kritiskt. För även om dom skulle göra det så är det DOM som har problem inte jag! 

Jag ska utmana mig själv för dom här tankarna måste bort!
Först ut blir att börja gå i linne trots att jag avskyr mina armar på alla möjliga sätt..
Det är sommar, jag är het och jag vägrar tro något annat! 


För om det är krig så tänker jag inte förlora.. Jag är starkare den här gången! 

Sol och jordgubbar är livet! :D 
Hade du bara varit här så hade allt varit perfekt! ;)
Måste träffa dig snart för annars blir jag tokig! ♥

Muntliga redovisningen i Etik och livsfrågor är avklarad och det gick väl okej. 
Mitt fördjupningsarbete i samma ämne är också klart och inskickat. 
Jag valde att fördjupa mig i vad omgivningen har för skyldighet vid misstanke om ett barn far illa.

Har prov imorgon i psykologin, det viktigaste och det kommer gå åt helvete då jag inte har pluggat ett skit!

Blonde: "what does idk mean?" Brunette: " I don't know" Blonde: " OMG nobody knows..

Jag trodde inte att man kunde känna något så starkt och så äkta som jag gör för dig.  
Det går inte att beskriva, det känns bara så rätt! 

Vad absolut ingenting känns bra just nu...

Jag hade riktigt trevligt i Sthlm... Det som var mindre trevligt var att jag blev dunder sjuk! Jag har feber, hör knappt något, halsen är hemsk och näsan likaså.. Hade nationella i morse i matte och det gick åt helvete. Jag hade inte pluggat tillräckligt men ändå tillräckligt nog om folk hade hållt käften som man kan tycka dom ska göra under ett prov allra helst nationella! Istället så springer folk in och ut genom dörren, räcker upp armen och ställer frågor som jag som satt längst bak hörde. Slutade med att efter jag försökt lösa samma uppgift säkert tusen gånger gav upp och slängde provet på lärarens bord och gick jävligt irriterad därifrån. Det kändes inte direkt roligt att ta sig upp trots feber för att göra ett prov som iaf gick åt helvete... Kände att det här inte var min dag så gick inte ut något mer utanför dörren förrän alldeles nyligen då jag var tvungen att ta mig till Ica för att köpa mjölk.. Min pappa ringde då och eftersom Gottfrid är hos honom som jag saknar så otroligt så pratade vi trots att jag låter som ett monster... När jag skulle packa ner min mjölk så hör jag hur en bitter gubbjävel stirrar på mig och säger något som "Vem bryr sig om det?" och jag säger ursäkta... Då fortsätter han med att jag tydligen Skriker ut över affären och att ingen bryr sig om att höra det.. Eftersom jag är praktiskt taget döv idag och i vanliga fall pratar rätt så högt så började jag först nästan skämmas.. Men när jag såg mig omkring så stod typ alla omkring och skakade på huvudet efter gubbens uttalande, då stirrade dom efter hans minst sagt HÖGA stämma... Inte innan... Hörrudu.. Sa jag då... Lägg ner, det är fint väder ute så låt inte din ilska gå ut över mig bara för att det inte går bra mellan dig och fru din... Då började han säga något jag inte ens brydde mig om att lyssna på, tog min påse sa "Skaffa dig ett liv svennejävel" vilket är rätt komiskt eftersom jag som blond och blåögd sen lämnade affären. Att folk ska vara så jävla bittra jämt och ständigt, är det verkligen roligt att leva ett sådant liv?! Blir jag en grinig kärring som skriker på barn för att deras fotboll kommer in på min gård så tänker jag fan gå emot mina principer och skjuta mig själv rakt av! Jag ska vara kärringen som spelar fotboll inget annat är accepterat!

Godmorgon! ;)

Jag har varit barnvakt hela helgen till världens underbaraste killar! 
Helgen har varit full med fotboll, både kikat och spelat..