Det här är ju lite småsjukt.

Varför ljuga och medvetet ställa till bråk? Helst när det rör sig om någon som man påstår sig vara äns bästa vän.
Lögner du säger som gör mig både ledsen och sårad.
Sen att fortsätta ljuga för att klara sig ur lögnen genom att säga att jag skulle vara ovän med en av mina allra bästa vänner?! Och att det är JAG som ljuger?!
Idioti kallas det och det är lite lätt patetiskt.

En lögn leder nästan alltid till en annan lögn och just nu så verkar allt du har sagt den senaste månaden som enbart lögner.

Sen så kan jag ju säga till alla er att varför jag åkte ifrån Gävle i all hast var pågrund av att jag INTE ville bli ovänner med alla därnere.
Jag kände hur vi alla började gå varandra på nerverna, hur vi började bråka utan anledning och hur vi började ta varandra förgivet. Då tyckte jag ett break skulle vara bäst, att vi inte pratade med varandra på några dagar.
Nu dock så verkar det som allt bara blev fel..

Jaja.. Hur det kan gå..
Varför är det alltid den som talar sanning som råkar illa ut för?

Ska man verkligen behöva vara en falsk liten fitta för att klara sig i den här världen?