Jag har hållt på att måla mitt vitrinskåp i några timmar, perfekt terapi!
Dock efter att andas in ångorna av färg så pass länge så har jag inte bara fått huvudvärk utan även blivit bra jävla paranoid!
Det är en bil som åkt förbi här säkert hundra gånger och nu snurrar allt möjligt i mitt huvud.
Haha hjälp!
Men i alla fall så har det varit skönt att måla det är ju en slags terapi och jag behöver verkligen ha något annat att tänka på.
Men nu är det kväll/natt och det är då allt är som värst!
Jag hade verkligen behövt någon hos mig nu och med någon menar jag Ali.
Trots allt så ger han mig en trygghet som bara en person kunnat ge mig tidigare.. Robban.

Spelar ingen roll hur många år det är som går för saknaden är lika stark och smärtan är fortfarande lika brutal.
Jag kan försöka förtränga det men allt hinner i kapp mig, kastar sig över mig så jag ramlar ihop, bryter ihop..

Ingen idé att jag ens försöker skriva hur jag känner för den här dagen, den här tiden får mig att inte tänka klart.
Jag saknar dig min vän.. Min bästa vän... Min änglavän! 
Lika mycket om inte mer sen den dag du lämnade mig. 
Jag älskar dig, då nu och för all evighet! ♥