Vi får se om jag lyckas skriva ett inlägg utan att det rinner massa blod på tagenterna.
Lät inte direkt så fresht vah? Ne men så är det om man heter Isabelle och nästan ständigt blöder näsblod, vilket jag gör nu.. Ingenting att klaga på riktigt för halsen känns bättre, hörseln börjar sakta men säkert också bli bättre och öronen gör inte längre ont. Krafterna i kroppen börjar komma tillbaks till mig också så vågar jag säga det högt och vågar jag sätta det i skrift att jag tror att jag är på bättringsvägen? Weej.. I fuckin love pencillin. ;p
Undviker ändå solen och att överanstränga mig. I vanliga fall när jag känner mig lite bättre så springer jag runt som en tok och försöker bli av med all överskottsenergi jag samlat på mig men nu så får jag lov att vara lite smartare än så då jag verkligen vill bli frisk och inte bli sjuk igen om en månad eller så...

Jag var iaf ut på en lite längre promenix med Gottfrid imorse, inte som vi brukar men lite längre en vad jag har orkat dom här tidigare dagarna iaf så det känns härligt. Gottfrid såg lite chockad ut när vi inte svängde in där vi brukar, men tror inte direkt han blev ledsen av att få gå lite längre. :p
Jag ska även försöka städa här lite senare, det behövs verkligen! O jag är väldigt noga när jag har varit sjuk att göra en riktigt grundlig städning för att bli av med alla bakterier.


Nu däremot ligger min älskade bok i sängen och skriker efter mig.
Jag har inte läst något på hela morgonen och jag känner hur beroendet skriker efter den, som efter den starkaste drogen...

Vi hörs senare, men troligtvis inte förens jag läst ut boken ;p
Nu bär det av till Italien.
Ciao!