Vad jag verkligen älskar promenader!
Idag efter jag hade varit hos psykoteraputen så tog jag mig ork till att första gången efter operation ta en någorlunda lång promenad i höstvädret och vad underbart det var! 
Känns så skönt att jag kan börja röra på mig lite mer än tidigare, att jag inte längre är lika stel.
Min kondition har däremot försämrats radikalt men det är väl kanske inte så konstigt om man har gjort en sådan stor operation som jag samt knappt rört sig på två veckor. Eller visst har jag rört på mig men inte alls som vanligt. Vanligtvis så blir det ju några mil med Gottfrid varje dag. 

På tal om Gottfrid så saknar jag honom så galet jävla mycket något som jag vet att jag upprepar over and over men det får ni ta.
Jag älskar honom över allt annat och så länge som jag har varit borta från honom nu har jag ALDRIG varit någonsin!
Redan innan min syster köpte honom som valp så var jag med och träffade honom. Sen så var jag hemma hos min syster en gång varje vecka och övningskörde och sen så flyttade jag ju hem till henne.
O sen han flyttade hit till mig i januari så har det varit han och jag. 
Han går efter mig vart jag än går, Mikkis frågade om jag inte tyckte det var drygt att han var som en svans efter mig men  jag la inte ens märke till det för det hade blivit en sådan naturlig grej. 
Människor här i Bergsjö reagerar att dom inte sett mig ute med "vovven" längre..  
Så jag har aldrig varit utan honom så här länge och jag kommer ALDRIG vilja vara utan honom så här länge igen heller. Det är seriöst hemskt!
Han är min bästa vän, min trygghet, min familj, mitt liv, min bebis, mitt allt..
Jag älskar honom mest av allt! ♥