Känslomässigt vrak.

December är verkligen inte min månad.
Dagarna i början av december är dagar då allt som inte är bra lockar som mest..
Den här månaden gör mig till någon som jag egentligen inte är, den tar fram extremt dåliga sidor hos mig.
Kan försvinna in i en helt annan värld med tankar som är så djupa så vilken människa som helst skulle kunna drunkna..
Det finns ingen annan tid på året som jag är så känslomässigt laddad och sårbar som den här tiden.
Idag är egentligen dagen men det var igår jag bröt ihop.
Det var igår som jag fall ihop i fosterställning i köket och bara grät.
Jag kan försöka inbilla mig att allt är bra, försöka le och skratta men precis som alla andra år sen du lämnade mig så är den här tiden den hemskaste.
Jag bryter ihop. Jag vill bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet och bara skita i allt annat..
I allt.. I alla.. 
Jag vill inte vara bland människor för jag blir helt förstörd.
Blandning av ilska och sorg.
Jag vill bara gråta floder i hopp om att själen en dag ska läka. I hopp om att en dag vakna upp och allt bara är som det borde. Du och jag, en fotboll o en jävla massa skratt. Lycka och glädje, som det borde vara men som det inte är.

Igår förstärktes allt så extremt.
Bröt med någon jag trodde var min vän efter att hennes kille utan några somhelst grunder attackerar mig verbalt utanför gallerian efter att min sk vän antog att det jag sa till min andra kompis var riktigt mot hennes fuckface till mus.
Dagar som nu är jag som en tickande bomb, jag skiter i hur många år man tränat kampsporter då för den adrenalinkick jag får när jag blir förbannad är något som skulle få vilken idiot som helst att backa.
Jag har aldrig i hela mitt liv velat slå någon så mycket som jag ville då och det är faktiskt helt otroligt att jag lyckades låta bli.
Sjukligt hur låg intelligens man kan ha när man inte inser vad som kan hända om man sätter två personer i närheten av varandra som absolut inte gillar varann varav ena är otroligt respektlös och hela beteendet igår visade att han inte ville något annat än att visa sig ännu värre.
Har man ett ansikte som honom förstår jag inte ens varför man vill gå på stan, han skrämmer fan andra, man kan ju nästan tro att det han har är smittbart.
Oroa er inte över Svininfluensan den finns det vaccin mot, akta er för honom istället..
I alla fall, fattar man inte vad slutresultatet kan bli i en sådan situtation så har man fan lägre IQ än en fiskmås!
Men ah något bra kom ur situationen iaf och det är att jag bestämt mig att börja på kampsport igen.
Slå ur sig denna jävla ilska, jag märkte ju igår att jag fått en helt annan kontroll över mitt humör än tidigare.
JA jag ville leka Bruce Lee men gjorde det inte och det är de som räknas.

Sen så kom inte Ali på kvällen som han lovat heller men det var nog lika bra.
Påtanke på att allt jag fall för hos honom visade han igår att det inte längre stämde.
De han sa dagen innan var iaf bra för det fick mig att tänka efter.
Alkohol förstör mig och efter i somras så har mina alkoholvanor börjat likna dom jag hade när jag var runt sexton år och det är ingenting jag strävar att komma tillbaks till.
Därför så blir det nyktert året ut och en tid långt in på årets gång med.
Sen så får vi se. Beror väl på vem man dricker med också..  
Ser ingen anledning att dricka längre, inte när det förstör så mycket.

Tessie var i Gävle idag iaf.
Var helt underbart att träffa henne, hon vet själv hur allt är..
Vi pratade om tiden vi gled ifrån varann, om varför o så..
Det kändes skönt, sen hon träffade sin karl så har den gamla Tessie MIN Tessie kommit tillbaks.
Det känns underbart. För hon är en sådan stor del i mitt liv, en av mina allra bästa vänner!

Ganska komiskt att bara i det här inlägget så kan man märka att jag är som ett känslomässigt vrak.
Mina känslor är överallt, kan inte bestämma hur jag kan känna för allt är så blandat.
Jag kan le men det är inte av glädje, jag kan inte just nu gråta för det är som något blockerat tårarna trots att jag gråter så sjukligt inombords.
Jag vill ha en förändring samtidigt som jag vill hålla kvar i det förflutna, för jag kan inte glömma..
Jag uppskattar de jag har samtidigt som jag mår dåligt över det jag mist.

Känslor... Vilken gåta...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0