Världens sötaste kille har flyttat in hos mig. Lilla Gottfrid..
Han är hopplös och syster klarar inte av han längre, och jag förstår henne.
Hon måste fokusera på sig själv.
Jag däremot tror att det även finns hopp för dom hopplösa så jag ger inte upp i första taget!

Han är världens sötaste lille vovve, och med lite träning (eller mycket) så kommer han vara superduktig.
Han har för många bra egenskaper som överväger dom få som behöver förbättras.
Jag är jätteglad att min syster tror och litar på mig så mycket att hon frågade mig, men måste erkänna att jag är lite rädd, det är ett fruktansvärt ansvar och mitt impulsiva liv är över.
Jag har ansvar över ett annat liv, vilket är både skrämmande och spännande.
Men jag älskar den här lilla vovvsingen så det är värt det!
Han är världens underbaraste <3


Så nu är jag inte ensam längre, o jag känner mig grymt mycket säkrare.
Jag o Gottfrid mot Bergsjö? .. HellYeah!