Varför slösar vi människor bort våra liv genom att klaga, gå runt och hata och vara avundsjuka?
Varför är det så svårt för oss att försöka se de positiva i det hela, att glädjas åt andra och att förlåta?.
Vad vi vet så lever vi bara engång så varför slösar vi bort det livet till att göra saker som får både oss själva och andra att må dåligt? Kan någon svara på den frågan? För jag har inget annat svar än att vi är grymt puckade.
Vi kan bygga farkoster som tar oss till rymden, vi kan försöka laga ett hål i ozonlagret, vi kan uppfinna tekniska prylar som gör att vi kan hålla kontakt med alla människor i världen MEN vi kan inte acceptera dessa människor i världen och vi kan inte acceptera våra skillnader. Hur smart är vi egentligen då? När vi inte ens kan inse att vi alla i grund och botten är människor oavsett ras och religion, att vi är av samma värde.  Att vi faktiskt bara är människor och inte gud. Ska vi dömma andra så måste vi vara beredda på att bli dömda själva. För allt är väldigt enkelt, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Visar du ingen respekt så förvänta dig ingen respekt tillbaks.

Hatet kommer aldrig försvinna det vet jag, men kan vi åtminstone få det att minska?
Måste vi lägga så jävla mycket energi på att gå runt att vara avundsjuka kan vi bara inte glädjas åt människans framgång även om det är svårt? Måste vi försöka granska människor och försöka hitta fel?
Hatet är det som tar all energi ifrån oss, som hindrar oss från att leva och glädjas åt det vi faktiskt har, livet. Chansen till att göra något, chansen till att förändra.
Hat föder mer hat och det är hatet som har kostat så enormt många liv och som fortfarande gör det och för vadå?
Varför hatar vi?..