Allt började trevligt igår men det slutade med en rejäl jävla ångest.
Jag tänker inte sitta här och skriva om allt som hände för jag skäms, jag skäms så jävla mycket!
 Jag skäms över att jag stog där och väntade på dig, jag skäms över alla lögner jag gick på, jag skäms över hur jag kunde vara så blåst men mest av allt så skäms jag över att ha svikit en av mina bästa vänner för något som inte ens betydde ett skit, något jag egentligen inte ens ville göra... 
Jag har en sån ångest så jag får svårt att andas, jag känner mig totalt jävla bortgjord!
Varför sätter jag mig i sådana situationer som jag inte kan ta mig ur? Jämt och ständigt, varför?!
Varför lär jag mig aldrig? Varför fortsätter jag med ett sånt här självdestrukivt beteende?

Allt jag ville var att ha dig, nu vill jag inte ens det. Jag vet inte ett skit vad jag vill längre, jag är så förvirrad.
Dom här veckorna har mitt gamla jag visat sig alldeles för mycket och det skrämmer mig.
Hämnd och svek...
Är det att vara här i Gävle som får mig att bli såhär? Tappar jag kontrollen då och blir en människa som jag inte längre är. Eller är det såhär jag ska vara och att det bara är jag som har kämpat för att hålla det tillbaka men att det nu inte längre går. Jag tappar kontrollen, jag blir ett monster och det skrämmer mig. Rejält jävla mycket!