Mina känslor är inte som dom ska vara just nu för jag vet knappt vad det är jag känner.
Jag kan inte påstå att jag är riktigt nervös inför operation eftersom jag har otroligt svårt att förstå att den faktiskt kommer ske... Om bara fyra dagar... Det är alldeles för overkligt för mig.
Samtidigt så känner jag en rädsla inför den, jag är livrädd för att inte vakna upp igen.
Och oavsett hur mycket läkare säger att det är standard operationer eller mina vänner försöker lugna ner mig med "allt kommer gå superbra" så blir jag inte mindre rädd snarare mer.
Mitt liv har gått alldeles för enkelt på sistone, allt har liksom bara flytit på och allt har gått så bra!
Det är just det som oroar mig! Jag är inte van att ha tur, jag är inte van att det går så här bra för mig och det gör mig livrädd..
Jag måste iaf överleva... För jag SKA se premiären av Gynnings nya program "Dagens Man" på onsdag! haha ;)


Jag har sagt det förr men jag måste säga det igen och det är att jag är otroligt glad att ha människor omkring mig som bryr sig så mycket. Som igår när jag var orolig över tabletterna läkaren hade skrivit ut, då hade jag flertal vänner som gjorde lite research åt mig.
Människor jag knappt har pratat med på flera år skickar gulliga sms och kollar läget med mig..
Man märker verkligen vilka som bryr sig och vilka som inte gör det.
Till er alla som bryr er, jag uppskattar allt ni gör så otroligt mycket, varenda ord varenda tanke.. Det värmer så! ♥
Till er som knappt hört av er eller som helt enkelt inte hört av er alls, hoppas ni förstår att ni efter det här inte behöver säga ett ord till mig heller. Inte ett enda ord... Jag trodde mer om er...