Orkar inte..

Tack för att du fanns idag, det fick mig verkligen att tänka på annat..

Men nu är jag ensam och nu rasar allt igen..
Tårarna rinner och jag kan knappt andas.. Paniken är ett faktum.
Jag vill inte må så här, jag klarar helt enkelt inte av det.. 

Snälla,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0